Om "Vi har tre fina barn och så har vi han."

På väven syns en pojke gå iväg med ett sexpack öl i handen. Han ser ensam ut och han var också oändligt ensam. När jag träffade honom avtjänade han ett straff och han hade inga större förhoppningar om ett gott liv efter sin verkställighet. När jag frågade honom om hans drömmar om framtiden ryckte han bara på axlarna och såg undrande på mig. Inte heller kunde han säga någonting han var på bra. Att han var dålig på det mesta det visste han mer än väl. När jag träffade hans familj sa hans mamma till mig, ”Vi har tre fina barn och så har vi han.” Jag tänker på honom ibland och jag undrar hur det skall kunna gå bra för en så ensam pojke.

"Vi har tre fina barn och så har vi han." 100 x 80 cm
Bildväv i lin från temat Kris och katastrofer.

Julbock om fattigdom

Idag lördag 15/12 och i morgon 16/12 är det Järnjul på Järntorget. Välkommen!

Min ateljé deltar med julbockar och julkort. Min julbock handlar om fattigdom i ett aldrig så rikt Sverige som nu. Jag har under hösten klippt ut ansikten ur Göteborgs-Posten. Sedan har jag klätt nästan 400 flirtkulor med ansikts-urklippen och byggt en julbock av dessa. Runt julbocken har jag virat traditionella röda band. På banden har jag skrivet en text om läget i landet Sverige idag. Under julen skall det enligt gammal sedvänja råda frid och vi skall ge oss tid för eftertanke och omsorg om andra. Läs gärna bockens julfundering under bilden.

Julbockar och kort i ateljén innan de skall packas för att
bäras på till Järntorget och julmarknaden Järnjul.

"Sverige har aldrig varit så rikt som nu. Sverige har nu högst BNP någonsin. Men. Nästan en kvartsmiljon barn lever i fattigdom i Sverige. Nästan var femte barn i Göteborg lever i fattigdom. I Bergsjön lever mer än hälften av alla barn i fattigdom. I Torslanda bara 1 %. I Sverige vräks barnfamiljer. Det finns minst 1000 hemlösa familjer i Sverige. Plus de barnfamiljer som lever gömda. Att bli sjukskriven, arbetslös eller pensionär är en allt vanligare orsak till fattigdom i Sverige. Asylsökande familjer är de fattigaste. Bidrag till ekonomiskt utsatta familjer minskar i Sverige. Bidrag till de som redan har gott ställt ökar istället men kallas då skatteavdrag." 

Faktabakgrund till texten finns på Rädda barnens hemsida, Barnombudsmannens hemsida, Göteborgs stads hemsida och i Susanna Alakoskis bok Oktober i Fattigsverige.

Järnjul 15-16/12 på Järntorget

Helgen 15-16/12 är det julmarknad på Järntorget under namnet Järnjul. Flera konsthantverkare som har ateljéer runt om kring Järntorget kommer att delta. Vi deltar alla sex från min ateljé på Andra Långgatan med julkort och julbockar till försäljning. Min julbock blev en politisk bock och handlar om fattigdom och barnfattigdom i synnerhet. Välkommen!

Julbockar från Andra Långgatan.

Om "Jag är som Svartepetter - ingen vill veta av mig."

På väven syns en man sitta i en cell i ett svenskt häkte. Han har på sig Kriminalvårdens gröna kläder och gröna platstofflor. Cellen är helt steril och det enda han får lov att ha i cellen är en mugg och landstingets gula filt. Mannen har sagt att han inte orkar längre och att tänker allt oftare på självmord. Han tror att det inte finns någon värre situation att leva i än den han är i, eller jo, koncentrationslägren var nog värre säger han. Mannen är inte misstänkt för något brott och han avtjänar inget straff utan anledningen till att han är i ett svenskt häkte är att han väntar på att utvisas. Men hans hemland har ingen fungerande statsapparat och gränspolisen har försökt i månader att få till utvisningen utan att lyckas. Ingen vet hur länge till mannen skall vänta i häktet på en utvisning, som nästan är omöjlig att verkställa. Månader, år? Och i hemlandet finns inget kvar, ingen väntar på honom där och han har inte varit där sedan han var liten. Mannen tittar på mig med trötta ögon och säger "Jag är som Svartepetter - ingen vill veta av mig". Och jag vet inte vad jag skall svara honom.

"Jag är som Svartepetter - ingen vill veta av mig." 100 x 80 cm
Bildväv i lin från temat Kris och katastrofer.

Om "Jag minns mammas blod på väggen."

Väven visar ett barn som står och ser på en stor blodfläck. Bilden har sitt ursprung i ett möte mellan mig och en man i 25-års åldern som väntade på rättegång för ett allvarligt brott han var misstänkt för. Mannen översköljdes hela tiden av bilder av moderns alla slag och sparkar från fadern som till sist slutade med att hon förblödde i hemmet. Mannen upprepade hela tiden under vårt möte "Jag minns mammas blod på väggen." Minnen han tryckt undan i många år. Hans nya livskris, att vänta på en rättegång och ett långt fängelsestraff, hade åter väckt barndomens trauma. I mannens huvud fanns ingen plats för att processa nuet, han var helt upptagen av bilderna från barndomen. På väven står mannen som liten pojke med ryggen mot oss (betraktaren), ensam och helt utan någon tröst, precis som det var då. Och som det troligtvis kommer att bli i fängelset.

"Jag minns mammas blod på väggen." 100 x 80 cm
Bildväv i lin från temat Kris och katastrofer.

Om "Var har du bott sen vi sågs sist? – Lite varstans."

På väven syns en man sova på en parkeringsplats. Att inte ha någonstans att ta vägen, ingen familj, släkting eller vän som vill eller kan erbjuda tak över huvud är mer smärtsamt än vad ord kan uttrycka. Samhällets skyddsnät och gemensamt ansvar för varandra är sedan länge bortrationaliserat i Sverige. Men skammen och ensamheten desto tyngre att bära när du möts med förakt och insinuationer om brist på motivation och vilja istället för diskussioner om de förutsättningar som finns omkring dig. Titeln på verket "Var har du bott sen vi sågs sist? - Lite varstans." Kommer från ett möte mellan mig och en ung man från Göteborg. En ung man med stora ambitioner och hög motivation men med mycket lite förutsättningar i sin omgivning. 

"Var har du bott sen vi sågs sist? - Lite varstans." 100 x 80 cm
Bildväv i lin från temat Kris och katastrofer

Om propagandakuddarna

På utställningen på Not Quite visar jag 10 stycken Propagandakuddar. Vid första anblicken är de broderade och handsydda linnekuddar i vackra färger. Men om man ser närmare på dem handlar de om ett mycket allvarsamt och viktigt ämne, nämligen hur löneklyftorna ökat lavinartat de senaste åren i Sverige. De som har lite får mindre och mindre och de rika får allt mer, det är allt annat än vackert.

Propagandakuddarna

Vernissage på Not Quite 8/9 -12

Bilder från vernissagen 8/9. Tack alla vänner, familj, Not Quite-are och alla andra som kom på vernissagen. Tack för ett fantastiskt fint mottagande på Not Quite. Särskilt tack till Caroline för allt!

Vernissage lyckönskningar och gratulationer

Utställningen på Not Quite

Bild-rundtur från utställningen på Not Quite. Utställningen pågår till lördagen 29/9.

Imorgon vernissage - ikväll artist talk

Ikväll kl. 19.00 är det Artist Talk på Not Quite. Jag kommer att berätta om mitt konstnärskap och fokusera lite på det som jag visar på utställningen.  Alltså väntar en blandning av kris, katastrofer, vävpropaganda och kamp och tröst för som kommer till Fengerfors ikväll. Väl mött!

Not Quite Fengerfors

Not Quite

Nu har vi börjat att hänga utställningen. Hittills har det flutit på väldigt bra. Not Quite är en fantastisk fin och stimulerande miljö. 

Packat och klart

I morgon bitti bär det iväg till Fengerfors, Dalsland. Flera års arbete inför utställningen på Not Quite ligger ihoprullad redo för att stuvas in i bilen. Det ser väldigt lite ut när det är ihoprullat, känns som det inte alls kommer att fylla väggarna på galleriet. Men det kommer det förhoppningsvis att göra. 

Hela utställningen redo att packas in för transport.

Det närmar sig vernissage

Vävarna är färdiga och monterade. Alla broderierna klara, och sista propagandakudden sydd. Nu återstår bara att packa alltihop. Och förbereda Artist talk på Not Quite på fredag kväll.

Propagandakuddarna på tryckbordet i ateljén.